Hemma igen

Stranden var härligt vit fylld med krabbor som sprang runt.

Inte så mycket folk. Härligt!

Vattenpipa i Calangute satt fint!

Tokig båt tur kolla in de som uppträder.

Vad är det här för någott var min tanke.

Jaha ja då är man hemma igen då i kalla Sverige. Efter att ha tillbringat två toppen veckor i Södra Goa i Indien känns det väldigt kallt här. Jag har haft det toppen härligt. Köpte bara en flygstol och reste ensam. Det gick bra. Tillbringade tre nätter i en sovsal tillsammans med en Norska som jag lärde känna bra. Gick på ett möte och träffade vänner där. Åkte med dom till Varca där jag hyrde lägenhet. Den första var på botten våningen och innehöll den största spindel jag någonsin sett, större än min hand. Urk!!! Flyttade till ett annat hus och där var det mögel och stora kackerlackor. Efter att ha stått ut i två nätter fick jag så tag på en toppen lya i ytterligare ett annat hus. Sovrum med himmelsäng vardagsrum kök och två balkonger! Inte illa! Dessutom var det billigare.
Stränderna var milslånga och inte mycket folk alls. Underbart god mat och billigt.
Bättre kan inte en mänska ha det!
Men faktum var att för första gången så dom två sista dagarna längtade jag hem. Konstigt det har aldrig hänt förut men det handlade ju om att jag saknade min kärlek så som var kvar här i kalla Svedala.
Mycket finns att säga om denna resa. Bla så åkte vi till Panjim som är Goas huvudstad och där tog vi en båt tur som var det konstigaste jag varit med om tror jag. Två äldre europeiska damer vi tre och sen bara Indier. Ett konstigt uppträdande av tre kvinnor i kläda i strandskynken eller vad det nu var och tre män i kökshanddukar runt höfterna och röda västar. Det såg på något vis lite Österrikiskt alpint ut. Dom struttade runt till gräslig musik. Sen var det dans för publiken. Först fick de gifta paren komma upp och i olika åldrar hoppade de runt till disco musik på hög volym. Sen blev det männens tur. Ungtuppar i nät tröjor som vickade på sina nedre regioner blandat med gamla gubbar. När det så var kvinnornas tur så lyckades de få upp min svenska väninna som gjorde succé! Det hela såg galet ut men dom hade väldigt roligt! Det blev en fröjd för ögat i sin tokighet.
Det går inte att beskriva men det var värt dom 150 rupie vi betalade med råge.

I Calangute hittade jag en liten restaurang som hadde vattenpipa på menyn.

Ja ja det finns mycket mer att berätta men det får bli någon annanstans.
Nu är jag här igen och ser glatt i fram mot att få börja mitt nya jobb!
Livet har blivit härligt igen! Märkligt vad en resa kan göra en gott.